lördag 30 oktober 2010

The machine that goes ”PING”

Underwood goes to Hollywood. Not.

Varför låter datorer på film så infernaliskt? De blippar och bloppar och frrurrrar och svirrar. Futuristiskt så det förslår. Är det en outtalad överenskommelse i filmbranschen, en hederskodex ljudläggare emellan, att man använder ”moderna” och ”trovärdiga” hittepå-ljud så fort det knappas på ett tangentbord? Om det zoomas in i ett fotografi på skärmen (här känner för övrigt skärpan inga gränser, ibland kan hjälten även zooma runt hörn) – ja, då hummar och blippar det elektroniskt så det står härliga till. En vanlig googling genererar ett pulserande som vore det ett gigantiskt Independence Day-rymdskepp på ingång ... Och RIKTIGT avancerade filmdatorer klarar till och med att visa meddelanden med blinkande bokstäver som hackas fram i takt med något slags printerljud.

I en film jag såg en gång (minns inte titeln nu) scrollade datorn själv ner i ett dokument och markerade sedan ett stycke och plingade uppfordrande i takt med markörens menande blinkande. Realistiskt? Skulle inte tro det.

Jag vet inte vad ni har för maskiner hemma, men mina varken låter eller uppför sig så där extraordinärt verklighetstroget. När kommer den första tysta filmdatorn att se dagens ljud?


BILDEN: Bibliotek i Lettland.

Inga kommentarer: